SvD:s granskning av Rosa bandet kampanjen påvisar det Charity Rating under flera år tryckt på, nämligen att transparensen bland ideella organisationer är för dålig. Organisationerna måste bli betydligt bättre på att förtydliga vad man använder allmänhetens gåvor till.
Grundläggande om man samlar in pengar till bröstcancer är självklart att använda pengarna till detta och ingenting annat. SvD:s granskning och Cancerfondens svar visar tydligt att organisationen endast under tvång vill förklara för givaren vart gåvorna går. Detta är tyvärr inte ovanligt och i vårt arbete stöter vi kontinuerligt på organisationer som inte vill ge ifrån sig information.
I början av året publicerade vi även en bedömning av 90 ideella organisationers hemsidor. En undersökning som tydligt visade att ideella organisationer håller låg transparens och är dåliga på att besvara givarens frågor.
Cancerfondens svar att man gör detta av konkurrensskäl låter krystat. Det är ytterst tveksamt att Cancerfondens konkurrenter skulle behöva se en detaljerad fördelning av kostnader för att kunna kopiera konceptet. Den troliga anledningen till den låga konkurrensen är att det är just Cancerfonden, den i särklass största insamlingsorganisationen, som driver kampanjen.
Stiftelsen för insamlingskontroll, SFI svarar enligt SvD att man ska hårdgranska Cancerfonden. Tyvärr känns detta inte som mycket annat än en rökridå. SFI ger ut och kontrollerar 90-konton. De ideella organisationerna betalar för dessa konton som är knutna till det ändamål som organisationen anger i ansökan. Ändamålet kan vara allmänt hållet för en hel organisation eller specifikt för ett visst insamlingsprojekt.
Det 90-konto som Cancerfonden använder i Rosa bandet är inte specifikt för kampanjen utan är Cancerfondens generella 90-konto. Det är därmed baserat på Cancerfondens övergripande ändamål som är att sänka sjukligheten och dödligheten i cancer och därmed öka hoppet för dem som är engagerade i cancerfrågan.
Cancerfondens övergripande ändamål är betydligt bredare än Rosa bandets inriktning mot bröstcancer. Men det är med andra ord detta ändamål som Cancerfondens 90-konton är knutna till och det som Stiftelsen för insamlingskontroll har att kontrollera. Därmed kommer SFI inte hitta något att anmärka på, oavsett hur många nya revisionsbyråer som tas in.
Det är inte ovanligt att en organisation har flera 90-konton som är knutna till specifika insamlingar. För att undvika misstankar och kritik borde Cancerfonden, vid starten av Rosa bandet, ha ansökt om ett 90-konto som bara skulle användas för Rosa bandet. Att Cancerfonden valt att inte gå denna väg får det att framstå som att man planerat att använda kraften i en insamling mot bröstcancer till att även finansiera andra delar av sin verksamhet. Det faktum att man, som så många andra välgörande organisationer, inte på ett tydligt sätt redovisar sina insamlingskampanjer och vilka gåvor som går till vilka projekt spär på denna bild.
Oavsett Cancerfondens tanke med detta upplägg är faktum att denna brist på transparens för givaren bakom ljuset. Cancerfondens kommunikation i Rosa bandet handlar inte om något annat än bröstcancer och att bekosta andra ändamål, hur lovvärda de än må vara vore ett svek mot givaren.
Thomas Sundén, VD
